Historien börjar 1959, då läkarparet Reginald och Catherine Hamlin, etablerade obstetriker och gynekologer i Australien, kom till Prinsessan Tsehais sjukhus i Addis Abeba för att utbilda barnmorskor.
De ville göra en insats i ett u-land under en begränsad tid. Med sig hade de sin sexårige son Richard.
Det dröjde inte länge förrän de upptäckte att det vid sjukhusets grindar ofta väntade kvinnor som inte gärna släpptes in. De hade inga pengar, de luktade illa och sjukhuset hade små möjligheter att hjälpa dem. Det visade sig att de oftast förlorat ett barn i en svår förlossning, blivit inkontinenta och därmed utstötta ur bygemenskapen. De var traumatiserade av sina erfarenheter och befann sig alltså i stor nöd.
Hamlins berördes av dessa kvinnors situation. De började forska i hur man bäst opererade de skador som uppkommit då det ofödda barnet skavt hål mellan livmodern och urinvägrarna. I sin tidigare verksamhet hade de bara läst om dessa så kallade fistula skador. De började att framgångsrikt operera kvinnorna, som ofta var unga tonårsflickor som gifts bort allt för tidigt.
Behovet visade sig så oerhört stort, och ryktet gav dem så många patienter att de såg sig ingen annan råd än att bygga eget sjukhus endast för dessa patienter. Deras lediga tid gick åt till att tigga pengar, främst i Australien, Storbritannien och USA och 1974 kunde de öppna ett enkelt sjukhus på en sluttning i utkanterna av Addis Abeba. Det blev deras hem för resten av livet.
Catherine Hamlin med patienter utanför sjukhuset
Under de följande åren byggdes sjukhuset ut. Trots primitiva förhållanden och en nästan 20-årig förtryckande regim lyckades de hålla hög klinisk standard och utveckla sin speciella vårdfilosofi som såg till hela människan.
Patienterna behandlades genomgående med ömhet och respekt med tanke på deras svåra upplevelser. Behandlingen, som var gratis, gällde inte bara operation, utan också återupprättelse av kvinnornas självkänsla och värdighet.
Många var undernärda vid ankomsten och fick bo på sjukhuset några veckor innan de opererades. Många stannade kvar för rehabilitering efteråt.
Drygt 90 % av patienterna blev friska efter sin operation, ytterligare några procent har behövt ytterligare behandling och stöd.
Några har varit för svårt skadade för att klara sig utan vård och för dem byggde Hamlins upp en by utanför staden, Desta Mender, som blev deras hem. Desta Mender har senare utvecklats till ett rehabiliteringscenter.
Reginald Hamlin dog 1993, men Catherine Hamlin fortsatte att utveckla deras gemensamma livsverk fram till sin död 2020. Utöver många internationella utmärkelser mottog hon 2009 The Right Livelihood Award.
Sjukhuset idag
Nu drygt 50 år efter det att sjukhuset öppnades är Fistulasjukhusets vårdnätverk unikt i världen. Sjukhuset har fem filialer runtom om i landet, som samarbetar med statliga sjukhus och vårdcentraler.
Ett college för utbildning av barnmorskor har grundats som placerar ut drygt 20 högutbildade barnmorskor årligen. Alltså har man så småningom kunnat satsa på ett förebyggande arbete i kampen för att utrota fistulaskador.
Landet behöver en utbyggd mödravård som kan bidra till säkra havandeskap och förlossningar, samt ge eftervård. Desta Mender har blivit ett genomgångsboende, ett utbildningscenter för patienter som behöver hjälp med att hitta en försörjning för att kunna leva ett självständigt liv. De får även hjälp med återintegrering i samhället.
Samtidigt är sjukhuset ett utbildningscenter med världsrenommé för fistulakirurger. Det beror på dess ”standards of excellence”, att man inte kompromissar med kvalitet, satsar på forskning och vidareutbildning, samt delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Sakta men säkert närmar sig paret Hamlins mål, en ny generation mödrar i Etiopien utan fistulaskador.
Sedan en tid tillbaka består sjukhusets styrelse och ledning av enbart etiopier. Vi önskar dem fortsatt framgång i att främja sjukhusets livsförändrande arbete. Fistulastiftelsen är en del av det stödjande nätverk som finns runt om i världen.
Fistulasjukhusets vårdnätverk är unikt i världen. Det beror på dess ”standards of excellence”, att man inte kompromissar med kvalitet, satsar på forskning och vidareutbildning, samt delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Det beror på att man satsar på prevention genom barnmorskorna och på ambitiös uppföljning av patienterna efter operation. Det beror inte minst på den vårdfilosofi som namnet Hamlin står för, kärleksfull omvårdnad med syfte att återupprätta patienternas värdighet, vilket innebär ett ansvar för att de kan återintegreras i sina hemmiljöer.
Över 90 % av patienterna kan botade återvända till sina hembyar. Övriga behöver viss vård för att kunna fungera “normalt”. Många av dem blir kvar på sjukhuset och arbetar t ex i köket, tvätteriet eller som vårdare. En av dem, Mamitu Gashe, lärde sig operera av Drs Reginald och Catherine.
På gården Desta Mender utanför Addis Ababa produceras mjölk, ägg och grönsaker för eget bruk och sjukhusets behov.
